Hörsel på vanlig svenska

De få ord som dyker upp här, förklarade utan fackspråk.

Audiogram: Det är ett djurs hörselbetyg: en kurva som visar hur svagt ett ljud får vara vid varje tonhöjd för att djuret precis ska höra det. Ju längre ner linjen ligger, desto finare hörsel. Det är samma sorts test som görs på dig hos audionomen.
Ultraljud: Ljud så höga att ditt öra inte längre registrerar dem: över ungefär 20 000 Hz. För dig är det total tystnad, men en hund, en katt eller en fladdermus hör dem alldeles utmärkt. Det är precis där den ”tysta” hundvisslan ligger.
Infraljud: Ljud så låga att ditt öra inte längre registrerar dem: under ungefär 20 Hz. I stället för att höra dem skulle du känna en darrning i bröstet, som när en tung lastbil kör förbi. Elefanter och duvor uppfattar dem dock, till och med på flera kilometers avstånd.
Hertz (Hz): Hertz räknar hur många gånger per sekund ett ljud svänger. Få svängningar = lågt (åskans mullrande, ungefär 30 Hz). Många svängningar = högt (mikrovågsugnens pip, ungefär 3 000 Hz). Och ”1 kHz” är bara ett kort sätt att säga 1 000 Hz. Du hör grovt räknat från 20 Hz till 20 000 Hz.
Hörseltröskel: Den lägsta volym där ett ljud slutar vara tystnad: exakt den punkt där ett djur börjar höra det. Ju lägre den punkten ligger, desto känsligare hörsel.
Partikelrörelse: Din trumhinna fångar ljudets tryck, som ett segel fångar vinden. Många fiskar och ryggradslösa djur gör något annat: de känner den pyttelilla fram-och-tillbaka-rörelsen hos vattnet eller luften när vågen passerar. Det ligger närmare att känna ljud än att höra det.
Equalizer: Att höja eller sänka bas, mellanregister och diskant var för sig. Det är precis vad bas- och diskantrattarna på en stereo gör, och exakt vad Animal Ears gör med ditt ljud för att det ska låta som varje art hör det.